Maliiiin

och jag ska va hemma.
Allt i skolan gör mig så satans nedstämd.
Så jävla stressad och orolig.
Försök förstå det.
För det är så det ligger till.

O drömmen i natt sitter i fortfarande.
o jag grät hela morgonen.
O fy fan va jag tror att det är ditt fel.
Eller ert.
Sluta snacka o sluta tro en jävla massa.
Sluta tillrättavisa mig,
o sluta prata om sånnt som ni inte har en jävla aning om.
Jag blir så satans ledsen,
och det är sånt som får mig att tappa hoppet igen.
När jag äntligen fått tillbaka det.
Jag vet precis hur det kan vara.
Hur jävla fel det kan bli.
Men ni om några vet väl också om,
Hur fantastiskt underbart det också kan bli.
O vad jag förståt så ska man våga chansa.


Men det är nu det uppenbarar sig.
Hur jävla svag jag är inför andras åsikter.
Hur jävla påverka jag blir av allt prat,
o av alla kommentarer.