Maliiiin

Vaknade med förvantansfulla ögon,
men en ömmande kropp.
Värken satt i fortfarande.
Fösrstår inte vad jag gjort för att de ska kännas så.
Men i söndags när jag vaknade,
efter en festlig kväll och en drömmande natt va de likadant.
För de känns som att jag sprungit fem mil,
vilket jag itne har.
Eler styrketränat som en idiot.
Men varje gång jag går o lägger mig onykter drömmer jag om kvällen.
Om saker som hänt,
eller saker som skulle kunnat hänt.
Så varje morgon vaknar jag med ångest för att jag inte vet vad som är sant o inte.
Som att jag legat o spännt mig hela sömntiden och nu är min kropp helt slutkörd.
(om de nu ändå vore så väl kan man tycka.)

Överväger om jag ska städa lite,
fixa lunchen tills imorron
eller laga nått gott till ikväll.
Men jag kan inte komma på vad som blir bäst.
Tränade inte helelr idag,
så får nog bli o städa lite.
Eller pasta är ju gott,
eller bönor med lite sås.
Trots att de är emot min vardag.
Jag åt ju ändå mitt livs bästa mål på Donkan i lördasnatt.
Och jag menar de,
o citerat killen brevid:
"Va glada att ni är vita annars hade jag slagit ner er allihop"
Jag frågade vänligt men bestämt om han inte var efterbliven.

Tjaa!