Maliiiin

om de är okej så hoppar ja över ett avsnitt i mitt liv här.
Annars så kommer ja sitta natt efter natt o bara skriva ner.
Ner allting som stoppar mig att tänka klart,
tänka vidare,
och försöka förstå.
Att ja ännu en gång varit blind,
men jag litade på orden.

Som fick mig att bli starkare än någonsin.
Att tryggheten gjorde mig säker,
på någonting som uppenbarligen inte fanns.


Förvirringen är total,
och tårarna strömmar.
Just nu vet ja i helvete inte va ja ska tro,
eller göra.


Du fick mig att le så stort,
och skratta till mest larviga sakerna.
Prata i flera timmar i sträck,
om allt mellan himmel och jord.
Men de va väl för bra för att vara sant,
helt enkelt.
Haken fanns där som ifrågasattes,
eller så räckte jag inte till.
Jag va inte de där lilla extra som du sökte.

Allting känns så tomt.
Så ensamt,
utan dig.