Maliiiin

tänkte faktist ta upp kampen om blogglivet igen.
Jag kände förr.
att jag itne hade tid,
men känner nu att jag saknat de.
Inte kanske att blogga,
men att skriva av mig lite.
Och jag kan gärna göra det med dom närmast sörjande.
Om de så vill.




Så nu är ja här igen.
Lite längre hår,
lite mer bulelr på magen och en stukad fot.
Men va gör då de?



För jag är glad,
så glad.
Att jag vill tjuta o gråta ut allt på berget här intill.
Så att alla hör och förstå sig lite mera på.
Hur de kan vara,
hur man kan vara.
Och må när tillfällena o situationerna kommer.




må väl,
puss